Det finns bara EN person som kan få mig att bli
så totalt genombarnslig,

arg och frustrerad...

(och nej, det är inte AF -

 de hör till en annan kategori...)

Jag reagerar med att bli bitsk, arg,

snartstucken,
ledsen och sårad...

Inte bara å mina vägnar utan
även på min familjs vägnar...

Denna person har befunit sig på tok

för nära
under en liten

(väldigt liten)

period, för att nu emigrera ett

tag och bara finnas någonstans i
periferin igen..

(tack för det)

Det enda jag kan ärligt säga att

jag gillar mindre
än denna är ormar...

I alla former..

Äckliga djur...

Jag funderar på att ge nr 1 en present...

 

mary-ann

11 oktober 2010 21:48

man ska ge taggiga caktusar till sina (o)vänner eller va sjutton...en giftorm ska ha en giftorm :DD

http://paristickor.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har hänt mycket det senaste året, och bloggen har fått ligga nere.Ska försöka börja lite mer igen...  :-) Ni som har följt min blogg vet historien.det som hänt sedan dess är att den förlupne makenInsåg att gräset inte var grönare på andra sidan...

Lever, andas, ska uppdatera er alla.. Mycket har hänt, och kommer att hända.. ...på stickfronten händer dock inte lika mycket......

  Mycket har hänt - på kort tid...   vet inte hur eller vad jag ska berätta, mer än att allt är enklre på ett sätt, men det innebär MYCKET funderingar, och mycket ältande..   Barnen mår bra, eller ok och jag är också ok..   ...

Min älskade mamma påtalade lie fintatt det var länge sedan jag bloggade... Som ni förstår är mitt liv lite upp och ner..ena dagen känns det som om vi är på rätt väg... Nästa dag känns det som om vi åkt ner till botten igen.   Nya saker hän...

Jag får påminna mig att andas...Att ta en stund i taget.. Att plåga mig igenom ännu en dag.. Ska det aldrig sluta?? Plågan att se dem gulla med varandraöppet på FB? Plågan att höra när han pratar med henne itelefon när han är här? Plågan...