Ska snart iväg till jobbet..
känns inte allt för upplyftande, men det

är trots allt ett bra jobb.

Känner mig lite ur form, eftersom jag

har kommit underful med en del

saker, och mina planer som jag har haft

inte kommer att funka...

Känns surt att behöva vika undan

bara för att folk i allmänhet inte förstår

att stödet består i av att

dela på bördan

inte bara säga att det fixar sig...

nåja...

En sak i taget så fixar det nog sig.

Jag får lov att inse att vissa saker

ska man bara drömma om -

inte förverkliga..

Höstdepp?

Nää, men trött

och besviken på

de mina...