Satt och kollade lite på bloggar som jag brukar, och kom över denna.

Varför är det så att man många gånge får försvara sitt stora intresse?

Jag har många gånger fått kommentarer som:

"Oj, va gammal du blev"(Jaha, och? Finns det en nedre gräns som jag inte visste om?)

"Måste du alltid sticka?" (Nej, men jag kan sticka samtidigt som jag pratar - speciellt eftersom du ändå läser dagens tidning, löser korsord osv)

"Har du inget riktigt intresse?"(Vad är ett oriktigt intresse? )

"Det är billigare att köpa sockor, sjalar, mössor osv.." ( ja kanske det, men det jag gör har ett värde i att JAG har gjort det..För mig i allafall!)

"Oh, vad tråååååigt" (Tja, jag tvingar inte dig att sticka ..)

Detta är några av de kommentarerna som jag fått höra, men gissa vilka det är som kommer lite försynt och frågar om jag har några sockor att sälja.....

Jag stickar för det ger mig ro, och glädje att kunna ge bort saker som jag gjort själv.

De är inte perfekta, men de är gjorda med omtanke och glädje, och med mycket tanke bakom!!

Min lillebror är en jäkel på musik - jag kan sjunga lite halvfalskt

Min lillasyster är KANON på att rita/teckna samt skriva - jag håller mig till streckgubbar, och skriva? Kul, men inte bra som hon.

Min sida ligger i det skapande jag gör med min stickning -

Och det är jag glad över!!

Så alla vänner som handarbetar, eller ni som har de som gör det -

ge oss lite kredit för det vi gör....

Kram på er

 

Chatrine

9 november 2009 11:13

Jag är mest imponerad av de som håller på med handarbete - oavsett ålder..
Jag själv har inte ro till att göra det - men jag kan.. =)
Och jag vet hur kul det är när grejerna blir färdiga..
Tråkigt när folk inte kan låta människor ha sin hobby för vad den är..
Fast i grund och botten brukar det ju vara avundsjuka det handlar om..
Keep up the good work!!!!

http://gluttgirl.blogg.se

 

Rosenvante

9 november 2009 19:40

Oj vad jag känner igen det där. Min förra man hackade alltid på min stickning, men när jag fick sälja grejer och det var poppis, då var det bra helt plötsligt.
Så vill alla göra beställningar inför jul och så, men nu har jag lärt mig säga nej, jag har inte tid.
Idag lever jag med en man som är min största suporter, stannar vid alla garnaffärer, gnäller aldrig över att jag stickar i stället för att göra nått nyttigt. Han har förstått vikten av en nöjd fru är en glad fru.
Ånga på bara, i grund och botten vet man att det är bara vanlig svensk avundsjuka.

http://rosenvante.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har hänt mycket det senaste året, och bloggen har fått ligga nere.Ska försöka börja lite mer igen...  :-) Ni som har följt min blogg vet historien.det som hänt sedan dess är att den förlupne makenInsåg att gräset inte var grönare på andra sidan...

Lever, andas, ska uppdatera er alla.. Mycket har hänt, och kommer att hända.. ...på stickfronten händer dock inte lika mycket......

  Mycket har hänt - på kort tid...   vet inte hur eller vad jag ska berätta, mer än att allt är enklre på ett sätt, men det innebär MYCKET funderingar, och mycket ältande..   Barnen mår bra, eller ok och jag är också ok..   ...

Min älskade mamma påtalade lie fintatt det var länge sedan jag bloggade... Som ni förstår är mitt liv lite upp och ner..ena dagen känns det som om vi är på rätt väg... Nästa dag känns det som om vi åkt ner till botten igen.   Nya saker hän...

Jag får påminna mig att andas...Att ta en stund i taget.. Att plåga mig igenom ännu en dag.. Ska det aldrig sluta?? Plågan att se dem gulla med varandraöppet på FB? Plågan att höra när han pratar med henne itelefon när han är här? Plågan...